Detta är en markeringstext. Syftet med en sådan är att visa vilket intryck den färdiga texten kommer att ge ur utformningssynpunkt, vilket innebär att du kan fundera över typsnitt, textens storlek och spaltens bredd. Om du däremot sätter igång att läsa texten, kommer du med tiden att upptäcka att du inte har läst någonting, vilket kan komma att bli en frustrerande upplevelse.

Detta dök upp vid en Googlesökning häromdagen. Till min förtjusning, eftersom det är jag som är den ursprungliga författaren till denna odödliga drapa. Vid närmare sökning kunde jag konstatera att den har letat sig in i rätt många sökbara dokument.

När en reklambyrå vill visa ett förslag på till exempel en annons, är det vanligt att man använder sig av så kallad markerings- eller exempeltext. Den mest kända markeringstexten är Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit…Etc, etc, stympat allt efter behovet av bokstäver.

Det är art directorns jobb som huvudsakligen speglas  – så här ser typsnittet ut, så här kommer annonsen att bli. Som copywriter skriver man några rubriker och kanske några inledningsrader men lämnar resten av texten åt framtiden.

Det finns även andra markeringstexter, en gammal goding börjar med Träutensilierna i ett tryckeri äro… Eller så kunde art directorn helt enkelt ta en tidningstext vilken som helst, klippa litet indrag och ojämna rader, och så hade man sin markeringstext.

Den sistnämnda metoden ställde en gång till ett intressant problem. Kunden betraktade nämligen broschyrförslaget med markeringstext ur en tidskrift, som ett komplett förslag och började omedelbart att korrläsa med rödpennan i högsta hugg. Det var inte förrän han bläddrade till nästa uppslag som vi insåg vad som pågick.

Hur säger man åt en person att han har ägnat sin språkgranskning åt en helt irrelevant text som är hårt stympad och egentligen oläsbar, utom i korta sekvenser? Och när han dessutom börjar sammanfatta att ”det blir bra det här, med litet småändringar”? Det blev ju inte riktigt bra, om man säger så.

Jag bestämde mig då att ge både honom och eventuella framtida ”oslipade knivar” en självförklarande instruktion och kanske en liten ”hint” om hur jag såg på personens mentala status också. Jag konstruerade en loop som började med inledningsraderna i denna text och i princip fortsätter hur länge som helst:

Ska tidsslöseriet fortsätta i all oändlighet? Det här är inte bara skamligt, det är faktiskt en markeringstext, för den händelse du inte har förstått att det blir enklare att se hur den färdiga annonsen eller broschyren kommer att se ut.

Detta är alltså en markeringstext. Syftet med en sådan…

Detta blev byråns egen markeringstext och därifrån har den alltså letat sig vidare. En listigt uttänkt förolämpning gläder uppenbarligen fler än mig. Lorem ipsum!

Jag noterade redan i gymnasiet att de smartaste eleverna inte automatiskt blir de mest framgångsrika i karriären. Smart kan naturligtvis ha flera betydelser, men jag tänker då närmast på kvicktänkta, lättlärda ungdomar som kunde göra bra ifrån sig inom många olika ämnen på gymnasienivå. Den allmänna uppfattningen var ju att det var dem man skulle få se i företagens och samhällets topp. Men med större delen av arbetslivet bakom mig kan jag nu konstatera att teorin inte riktigt stämmer.

Det fanns andra i klassen som hade svårare att lära sig, svårare att sortera sina tankar och svårare att uttrycka sig. Jag vet givetvis inte exakt hur det har gått med alla mina klasskamrater från gymnasiet, men jag umgås fortfarande med någon som känner några till, och ibland skymtar ett bekant namn förbi i tidningen. Och jag tycker mig se att det är några av dessa medelmåttor som har lyckats bäst. Ja, medelmåttor därför att de varken var bäst eller sämst, utan helt enkelt utgjorde större delen av normalfördelningskurvans population. De som verkligen tvingades plugga för att prestera OK, snarare än glidarna som kunde klara det mesta med toppbetyg utan att slösa energi på djupinlärning.

De två starkast lysande stjärnorna från den tiden har jag inte sett i något offentligt eller medialt sammanhang. Och det kanske har sina naturliga förklaringar. Det blir svårare sen, nämligen. Jag gled också genom gymnasiet. På KTH höll gymnasietidens avspända förhållande till läxorna på att sätta krokben för mig. Det gick inte att ta till sig kunskaper ens på KTHs nybörjarnivå genom att bara halvplugga. Efter två år låg jag ett helt år efter med studierna, och det var bara genom att lumpen gav ett ofrivilligt uppehåll på ett år, och sedan en rätt tuff satsning på att verkligen lära mig att plugga, som jag till slut tog min examen utan att bli långliggare, men till priset av mediokra betyg. På sätt och vis blev det faktiskt livsavgörande, men det är en annan historia.

Jag hade en klasskompis från gymnasiet med mig till samma linje på KTH. Medan jag kom in med lätthet halkade han in på reservantagningen, under betygsgränsen och efter sena återbud från andra studenter. Men det stod snart klart att det var han som kunde konsten att plugga, och med tilltagande mognad så sprang han kvickt förbi mig till en strålande teknikkarriär.

Från KTH känner jag igen ett flertal andra personer som har nått mycket långt i sina yrkeskarriärer. Vi såg precis lika slöa ut allihop, som jag minns det. De stack inte ut på något annat sätt än att de tog tag i pluggandet från första början. Vilket med tiden dock gjorde mycket stor skillnad.

Man behöver givetvis inte bli praktiserande ingenjör bara för att man har gått på KTH. Tillvaron är full av medelåldringar som gör något helt annat än de ursprungligen tänkte sig. Och lycka är inte automatiskt kopplad till chefsjobb och makt. Men jag är rädd för att det numera inte är lika enkelt att byta spår.

Undra på att mitt valspråk alltid har varit att ”ingenting är så enkelt som det ser ut”. Det är medelmåttighet som lägger grunden för framgång. Berätta det gärna för dina barn.

Sunt förnuft är ett begrepp som väcker heta känslor. På den utmärkta bloggen Digital Magi skriver Andreas Eldh:

”Sunt förnuft används för att beskriva sådant som man tycker är så självklart att det inte behöver motiveras, förklaras eller diskuteras. Samtidigt används det i stort sett uteslutande för att döma eller nedvärdera någon som saknar detta vanliga sunda förnuft och följaktligen har gjort något som vem som helst hade kunnat lista ut var ”rätt”. Om hen bara hade haft lite vanligt sunt förnuft alltså.

Det sunda förnuftet är en ursäkt för att inte tänka. Det är en hänvisning till gällande normer, moral eller ”magkänsla”. Det är ett sätt att säga att man är fullkomligt säker på sin sak men att man inte har en aning om varför man har rätt. Det sunda förnuftet är principlöst, fritt flytande och fördummande. Tänk efter innan du hänvisar till det.”

Einstein tillskrivs citatet ”common sense is the collection of prejudices acquired by age eighteen” och menar väl därmed att det så kallade sunda förnuftet i själva verket hindrar oss från att tänka förnuftigt.

Någon menar att man förväxlar innebörden med uttrycket ”educated guess” vilket innebär att man på bas av kunskap och erfarenhet fyller i saknade fakta och därmed skapar en helhet som mycket väl kan vara korrekt. Men det är alltså inte samma sak som sunt förnuft, som enligt Merriam-Webster Online är ”beliefs or propositions that most people consider prudent and of sound judgement, without reliance on esoteric knowledge or study or research, but based on what they see as knowledge held by people in common”. Och alltså saknar en definierad kunskapsbas.

Så vad tycker jag själv? Jag vrider mig som en mask när människor drar svepande slutsatser baserade på otillräcklig information, så jag sällar mig definitivt till dem som tycker att ”sunt förnuft” bör förses med varningsflagg.

Sunt förnuft är något djupt egocentrerat. I vårt arbete med kund- och marknadsanalyser händer det ibland att vi även frågar hur man internt hos uppdragsgivaren tror att kunder och marknad ser på företaget. Det skulle kunna bli en educated guess, men är ofta helt uppåt väggarna, därför att de flesta ser till sig själva och inte kan sätta sig in i någon annans verklighet.

Det funkar helt enkelt inte om man inte har all nödvändig kundskap: Kund- och marknadsanalyser, djupintervjuer med nyckelpersoner, business intelligence om konkurrenter, trender och nyheter, fokusgrupper för att testa marknadskoncept, etc. Det säger ju sunda förnuftet.

Efter ett långt liv i ett så kallat kreativt yrke kan jag berätta att det i alla fall inte är något särskilt kreativt med reklam. Uttrycket är kidnappat, först av reklambranschen, senare av alla möjliga som på något sätt arbetar med att hitta på något nytt. Kreatören är snarare konstruktör, i den bemärkelsen att konstruktören kombinerar befintliga pusselbitar på nya sätt. Med KTH i minne kan jag också tillägga att rutinerade ingenjörer/konstruktörer bär på en väsentligt större kunskapsmassa än en genomsnittlig reklambyrågubbe eller -gumma.

Det ligger dock det positiva i uttrycket kreativitet att man alltid förväntar sig ett konkret resultat. Kreativitet kräver fantasi, men fantasifulla drömmare är inte nödvändigtvis kreativa.   

Verklig kreativitet är något mycket större. Det är ett banbrytande tankesprång som leder mänskligheten på helt nya vägar. En professor emeritus med kreativitet som specialitet har sagt att före andra världskriget finns begreppet bara omnämnt två gånger i engelskspråkig litteratur. En gång i samband med Gud och en i samband med Shakespeare.

Där ligger alltså ribban. Men låt oss ändå kalla det kreativitet, för enkelhets skull. Vad handlar det egentligen om?

Många föräldrar verkar tro att barn per automatik är kreativa och att restriktioner hämmar denna medfödda förmåga. Alltså ska barn få utvecklas utan restriktioner.

Det är helt och hållet fel. Barn föds inte kreativa. Att tänka kreativt är något man måste lära sig.

Barn testar gränser. Att ge dem begränsningar är inte att hämma dem, utan det är att lära dem fungera tillsammans med andra människor. I bästa fall startar begränsningarna också den inlärningsprocess som möjligen leder till förmågan att tänka kreativt.

Kreativitet (och konstruktion) handlar nämligen om att tänja på de ramar som alltid finns kring ett problem. Uttryck som ”think outside the box” är en beskrivning av denna tankemodell, kanske inte hundraprocentigt korrekt, men det handlar om att ett problem kan förändras genom ett annorlunda angreppssätt. Den här förmågan kan som sagt tränas upp.

Det har sagts att det generellt krävs tiotusen timmar för att bli riktigt bra på något och det gäller definitivt förmågan att se problem ur nya vinklar. Så titta inte på någon under trettio år och tro att det är där kreativiteten finns. Kreativiten lurar under gråa strån och synliga årsringar och blir bara bättre med åren. Tro mig.

Bilen är en av våra dyrbaraste ägodelar. Det gör att bilvalet tenderar att motiveras som ett klokt och rationellt beslut baserat på transportbehov och värde för pengarna. Medan verkligheten är att man i stor utsträckning köper bilden av sig själv tillsammans med den utvalda bilen – som gör att ägaren blir smartare, tuffare, yngre, eller vad det nu är som bilen utstrålar.

Förståelsen för hur bilen ger föraren/ägaren en image har gett upphov till varumärkesmodeller som mynnar ut i att alla varumärken kan utvecklas till att bli uttryck för köparens personlighet och livsstil, oavsett vilken produkt eller tjänst det handlar om.

Men bilköpet skiljer sig på många sätt från andra köp. De flesta bilköpare har till exempel inte grepp om vad marknaden har att erbjuda, annat än att det finns ett antal bilmärken och bilmodeller med viss utrustning och i ett antal färger. Visst kan du få låna och provköra nya bilar. Men vad får du egentligen reda på under en relativt kort provtur?

Det man tycker sig veta är i stort sett vad journalister har sagt eller skrivit. Av egen erfarenhet känner den typiske köparen i stort sett enbart sin befintliga bil, och till och med den kunskapen är begränsad, eftersom nästan ingen av oss har varit i närheten av våra bilars begränsningar och maximala möjligheter.

Bilen är en svindyr produkt som köps på förmodade egenskaper. Någon verklig produktjämförelse och utvärdering som anpassas till köparen äger aldrig rum. Men det är en produkt som vi tillsammans har en så stark kollektiv bild av, att den ger uttryck för din personlighet. En produkt som trots sitt pris ändå ger dig återkommande lust att byta till en nyare version långt innan den befintliga har förlorat sitt brukarvärde. Därför köper vi grisen i säcken och gör några av våra livs sämsta affärer, gång efter gång (jag vet…).

Ser du några likheter alls mellan ett business-to-businessköp och det privata bilköpet?

Good morning,

If you deliberately plan on being less than you are capable of being, then I warn you that you’ll be unhappy for the rest of your life. – Abraham Maslow

Where are you on the scale? What’s required to rise to the next level? Lastly, who is responsible for your success?

Lovely day,

Robert

Vad är svårast i företagandet? Bland många saker som alla måste bemästras vill jag påstå att den mest kritiska svårigheten är att få nya kunder. Utfallet av ren nyförsäljning är ofta frustrerande svagt och kräver under alla omständigheter stor uthållighet för att invänta det tillfälle när köpbehovet infinner sig. Allt annat är att betrakta som ren tur.

Det finns sällan några ”hål” i marknaden som väntar på att fyllas med just ditt företags lösning. Oftast handlar det om att försöka armbåga sig in med något som framstår som litet bättre, något som ger mer värde för pengarna än en befintlig lösning. Kommunikationsuppgiften vid ett nyförsäljningsmöte är därför en rejäl utmaning.

1)      Du ska övertyga någon som inte känner dig om att företaget har ett problem som de inte tidigare har funderat över, men som behöver åtgärdas.

2)      Du ska övertyga dem om att din lösning på problemet är unikt bra (så att de inte får för sig att börja jämföra med konkurrenter).

3)      Du ska visa att den lösning du erbjuder är beprövad (eftersom ingen vill vara försökskanin).

4)      Du ska kunna erbjuda referenser, som bekräftar att ni är just så bra som du säger.

5)      På en timme ska du, i princip från noll, hinna framstå som så trevlig och kompetent att du har inlett en dialog som den andra parten vill fortsätta med.

Och det är ju bara början. Det är inte så konstigt att de flesta nya kunder (åtminstone i tjänsteföretag ) i praktiken är resultatet av någon slags nätverkande bland befintliga kunder. Till exempel att en nyckelperson byter jobb och man lyckas med konststycket att både behålla den befintliga uppdragsgivaren och få en ny.

Det som verkligen gör skillnad i säljarbetet är företagets varumärke, det vill säga, de förväntningar som i bästa fall finns hos en potentiell kund redan innan ni har träffats. Ett varumärke innebär att det finns en rejäl spontan kännedom om ditt företag på er marknad, att ni har en tydlig position i förhållande till konkurrenterna och att man uppfattar er som konkurrenskraftiga.

Nedslående nog stupar ett stort antal företag redan på den spontana kännedomen, som är så låg att den i praktiken är betydelselös. Handen på hjärtat, vet du hur ni själva ligger till, jämfört med ärkekonkurrenterna?

Beautiful Morning!!!

”I think of life as a good book. The further you get into it, the more it begins to make sense” – Harold Kushner

”Books cannot change you, but ideas can. Expand your awareness and your ability to change will expand exponentially”

Have a great day!

Robert

Good morning!!!

Nothing is more difficult, and therefore more precious, than to be able to decide.  ~Napoleon Bonaparte

”Without the right questions, you have the wrong information, your reactions may be little more than an educated guess, what might you consider differently when faced with a challenge which requires a quick response?

It sounds common sense,

Robert

Great day/ weekend,

”You can’t turn on creativity like a tap. You have to be in the right mood”

Q. What mood is that?

”Last minute panic”

Have a great weekend!

Robert