Lars Strömqvist
lars.stromqvist@kundskaparna.com 26 november, 2010

Amerikaner behöver lära sig tänka negativt

Någon kanske kommer ihåg mitt tidigare inlägg om den underliga idén att man aldrig får säga eller skriva något negativt i en säljsituation. Dagens Industri berättar idag om en nyutkommen bok av forskaren och författaren Barbara Ehrenreich, Gilla läget. Boken är en uppgörelse med den amerikanska positivismen, som hon anser står i vägen för realism och därmed är direkt farlig för samhället.

Att tänka positivt anses ju i USA  (och inte bara där) vara nyckeln till framgång och rikedom. På engelska heter boken ”Bright-sided – How positive thinking is undermining America” och handlar (enligt Barbara Ehrenreichs egen hemsida) bland annat om hur det gick till när positivt tänkande fick fäste i den amerikanska folksjälen. Det började på 1800-talet som en dubiös metod för så kallad healing. I det religiösa USA var det lätt för predikanterna att omsätta det i att man bara behöver tänka att man önskar sig något så får man det, ”eftersom Gud vill dig väl”.

Därifrån har det positiva tänkandet spritt sig överallt i samhället. Inom sjukvården anses positivt tänkande vara en förutsättning för tilfrisknande och många psykologer livnär sig på att lära ut positiva tankemönster.

Men ingenstans har dessa idéer fått större betydelse än inom näringslivet, där man i allmänhet vägrar att ens reflektera över negativa scenarier. Det finns inget utrymme för realister eftersom de anses förstöra den positiva energin. ”De tror genuint på sin ideologi att negativa människor drar ned verksamheten. De tror alltså att de med tankekraft kan påverka världen”, säger Barbara Ehrenreich och strimlar sedan med sin cellbiologiska forskarbakgrund denna new age-inspirerade tes i småbitar.

 Ur DI- reportaget: ”Om man systematiskt rensar ut alla som kommer med kritik får man problem”, säger Barbara Ehrenreich. ”Och det fick vi i september 2008. Sedan dess har vi fått gilla läget.”

Lars Strömqvist
lars.stromqvist@kundskaparna.com 23 november, 2010

Bäst i klassen

Att bli bäst i klassen är ett mål som många företag borde ha, under förutsättning att de förstår innebörden.

Konceptet ”Good to Great” härstammar från en ca tio år gammal managementbok av Jim Collins. Collins undersökte enligt utsago 1 435 företag över 40 år för att identifiera vilka som verkligen hade blivit ”great” och varför. Kriteriet på ”greatness” var en aktieutveckling som var minst tre gånger bättre än index under perioden.

Ämnet är högintressant och jag kommer framöver att ta upp flera dimensioner. Men låt mig denna gång börja med att citera Jim Collins, som säger ”jag vill att du ska glömma allt du har lärt dig om vad som krävs för att skapa resultat”, och visar hur en del myter om framgång är just – myter.

Myten om förändringsprogrammet: Idén om att lanseringen, payoffen och de påföljande marknadsaktiviteterna förändrar allt.

Myten om eldsvådan: De som tror att det behövs en kris för att motivera anställda att acceptera förändring.

Myten om optionerna: Med optionsprogram, höga löner och bonusar motiverar man chefer att driva förändring.

Myten om hur rädsla driver förändring: Somliga tror att rädslan för att hamna bakom, rädslan för att se andra vinna eller rädslan för att behöva stå ansvarig för ett monumentalt misslyckande driver förändring.

Myten om förvärv: Man kan köpa tillväxt så det är klart att man också kan köpa sig till ”greatness”.

Myten om den utecklingsdrivna förändringen: Genombrottet ska ske genom ny teknik som möjliggör ett språng förbi konkurrenterna.

Myten om revolutionen: Stora förändringar måste ske genom lidande och kaos – ett enda Alexanderhugg som löser alla knutar.

Fel fel fel fel fel, säger Jim Collins. Det som kännetecknar dem som är bäst i klassen är att de saknar förändringsprogram. Det fanns helt enkelt inget mirakel som gav deras utveckling en skjuts.

Fortsättning följer.

Lars Strömqvist
lars.stromqvist@kundskaparna.com 16 november, 2010

Det är inte svårt att göra rätt

Somliga tror att det räcker med att slicka på fingertoppen för att känna vart vinden blåser. Andra går på magkänsla eller lägger ut tarotkort. Men de verkligt framgångsrika vet att det helt enkelt handlar om att göra hemläxan. Det finns starka kopplingar mellan kundtillfredsställelse, konkurrenskraft, varumärkesutveckling, kundlojalitet, tillväxt och lönsamhet. Till exempel dessa:

  1. Genom att förstå hur kunderna ser på ditt företags förmåga att vara en bra leverantör, vet du också vad som krävs för att få nya kunder.
  2. Genom att förstå hur marknaden ser på ditt företags konkurrenter, vet du vilken position ditt eget företag bör inta.
  3. Genom att mäta varumärkets utveckling vet du vilka förväntningar marknaden har på ditt företag och ert marknadserbjudande.
  4. Genom omvärldsbevakning och konkurrentanalyser vet du hur marknadens behov och konkurrenternas affärserbjudanden förändras, och får på så sätt underlag för ditt eget företags affärs- och produktutveckling.
  5. Genom koncepttester och investeringsanalyser säkerställer du att nya produkter, tjänster och marknads-erbjudanden når rätt målgrupp och är optimalt förpackade för att skapa intäkter.

Vad väntar du på? Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.

Lars Strömqvist
lars.stromqvist@kundskaparna.com 8 november, 2010

Inköpspris eller livscykelkostnad?

Igår blev vi med hund för andra gången. En underbar, tiomånaders cockerspaniel försöker just nu komma underfund med om den nya matten och hussen går att lita på.

Det är alltså en omplaceringshund och den blev på så sätt ett par tusenlappar billigare än de 10.000:- som verkar vara riktmärket för en rasren valp. En bra affär alltså? Enbart om man inte tittar längre än näsan räcker.

Elva års tidigare hundliv ger en ganska nykter syn på kostnaderna för att äga en hund. Den förra hunden, en amerikansk cockerspaniel, kostade 4.000:- år 1999. Hunddagis, en nödvändighet för oss, kostar idag 2.400:- per månad. Försäkring 2.000:- per år. Veterinärbesök kostar trots försäkring sällan mindre än 1500:- plus medicinkostnader, och nog har det blivit minst ett par besök om året. Hundmaten kostar 3-400 kr i månaden eller mer. Pälsen växer som ogräs och den amerikanska cockerspanieln behöver därför trimmas minst sex gånger per år á 800:-, när man inte själv vågar hålla i saxen.

Elva års hundägande har alltså försiktigt räknat kostat 300.000 kronor. Även om en sparad tusenlapp kan sitta bra i plånboken, måste man inse att inköpspriset utgör en högst försumbar del av kostnaden för att ha en hund.  Den som inte tänker sig in i det långsiktiga kostnadsperspektivet ligger bra till för en överraskning.

Det här är faktiskt ett rätt talande exempel på skillnaden mellan inköpspris och ”life cycle cost”. Många företag lägger ned mycket energi på att hitta det lägsta inköpspriset, inte minst byggbranschen som ofta premierar medarbetare som framgångsrikt tillämpar kortsiktigt tänkande i byggprojekten. Men vad betyder den kortsiktiga vinsten när allvarliga byggfel några år senare tvingar fram stora ombyggnader?

Många skyller beteendet på kvartalskapitalismens avkastningskrav, men logiken saknas. Det är helt enkelt orimligt att bedöma mångåriga investeringar enbart utifrån kostnaden för inträdesbiljetten.