Lars Strömqvist
lars.stromqvist@kundskaparna.com 8 november, 2010

Inköpspris eller livscykelkostnad?

Igår blev vi med hund för andra gången. En underbar, tiomånaders cockerspaniel försöker just nu komma underfund med om den nya matten och hussen går att lita på.

Det är alltså en omplaceringshund och den blev på så sätt ett par tusenlappar billigare än de 10.000:- som verkar vara riktmärket för en rasren valp. En bra affär alltså? Enbart om man inte tittar längre än näsan räcker.

Elva års tidigare hundliv ger en ganska nykter syn på kostnaderna för att äga en hund. Den förra hunden, en amerikansk cockerspaniel, kostade 4.000:- år 1999. Hunddagis, en nödvändighet för oss, kostar idag 2.400:- per månad. Försäkring 2.000:- per år. Veterinärbesök kostar trots försäkring sällan mindre än 1500:- plus medicinkostnader, och nog har det blivit minst ett par besök om året. Hundmaten kostar 3-400 kr i månaden eller mer. Pälsen växer som ogräs och den amerikanska cockerspanieln behöver därför trimmas minst sex gånger per år á 800:-, när man inte själv vågar hålla i saxen.

Elva års hundägande har alltså försiktigt räknat kostat 300.000 kronor. Även om en sparad tusenlapp kan sitta bra i plånboken, måste man inse att inköpspriset utgör en högst försumbar del av kostnaden för att ha en hund.  Den som inte tänker sig in i det långsiktiga kostnadsperspektivet ligger bra till för en överraskning.

Det här är faktiskt ett rätt talande exempel på skillnaden mellan inköpspris och ”life cycle cost”. Många företag lägger ned mycket energi på att hitta det lägsta inköpspriset, inte minst byggbranschen som ofta premierar medarbetare som framgångsrikt tillämpar kortsiktigt tänkande i byggprojekten. Men vad betyder den kortsiktiga vinsten när allvarliga byggfel några år senare tvingar fram stora ombyggnader?

Många skyller beteendet på kvartalskapitalismens avkastningskrav, men logiken saknas. Det är helt enkelt orimligt att bedöma mångåriga investeringar enbart utifrån kostnaden för inträdesbiljetten.

Kommentera