Lars Strömqvist
lars.stromqvist@kundskaparna.com 24 mars, 2011

Styrelsen ger blanka f-n i varumärket, så låt oss döpa om det

Carin Fredlund skrev i gårdagens DI (pdfpage0035) om bristen på intresse för varumärken på styrelsenivå. I alla fall för oss som jobbar mycket med business-to-business är det bara att hålla med; varumärkets utveckling är sällan på agendan för vare sig företagsledning eller styrelse.

Jag tror för den delen inte att styrelserna funderar tillräckligt mycket på kundnöjdhet heller, trots att det borde vara helt centralt för alla beslut. Jag har tidigare redogjort för att ”bäst i klassen” kräver PKI (Positivt Kund Index) 100, vilket de flesta kanske anser är omöjligt, men hur sjutton ska man annars kunna säga att man är bäst?

Jag tänker också på alla företagsköpare som betraktar historisk ekonomisk information som den enda relevanta informationen inför köpet, trots att den  inte säger ett dugg om verksamhetens framtidsutsikter. Vare sig det handlar om enskilda företag som vill ta ett språng i utvecklingen eller riskkapitalister som letar dolda värden, borde utvärderingen av ett köpobjekt alltid innefatta både kundnöjdhet och varumärke.

Ibland undrar jag om det är i själva ordet som problemet ligger. ”Varumärke” låter ju faktiskt inte särskilt styrelsemässigt. Eftersom det handlar om positiva förväntningar så kanske PEI (Positive Expectation Index) kunde vara något? Det platsar liksom bättre i sällskap med ”ebitda” och ”ROI”. Hallå styrelsen, smaka på det!

Kommentera