Lars Strömqvist
lars.stromqvist@kundskaparna.com 22 december, 2011

Får det lov att vara en lögn?

Det ljugs någonting alldeles förb-t i tillvaron: I politiken, i samhällsdebatten och inte minst i företagen. Ta Juholt, HQ och Carema som aktuella exempel på avslöjanden, men var så säker, för varje avslöjande passerar tio eller hundra lögner förbi utan att någonsin synas i sömmarna.

Ta till exempel den ”åttafiliga motorvägen” som enligt motståndarna kännetecknar det klubbade förslaget till ombyggnad av Slussen. Denna bild av ett avgasdoftande plåtkaos mitt i stan frammanar givetvis olust, men har ingen förankring i verkligheten. Men det tycks ju gå bra att påstå det i alla fall. Fakta, som vem som helst kan ta del av genom att helt enkelt titta noga på förslaget, är att den så kallade motorvägen i själva verket enbart är den nya bron mellan Södermalmstorg och Gamla Stan, en sträcka på 150 meter som kräver åtta filer (idag elva) för att hantera fyra mot Munkbron och fyra mot Skeppsbron. Precis som idag, alltså, med skillnaden att elva filer hanterar trafiken idag. Den vitt spridda lögnen verkar ha fått många att tro att även Skeppsbron ska bli åttafilig, trots att så inte är fallet. De som skickligt planterade lögnerna gnuggar säkerligen händerna.

De som drev igenom det liggande förslaget ska dock inte slå sig för bröstet och hävda en högre moral. Politiska lögner är ju snarast norm, och att presentera nya Slussen som en skön piazza där man träffas och umgås har inte heller någon verklighetsförankring. På Slussen blåser det iskallt 350 dagar om året, det vet jag och alla andra som passerar där varje dag. Men det ser ju fint ut på arkitektbilderna.

Den här krönikan skulle kunna bli riktigt lång om jag börjar räkna upp företagslögner, men låt mig avrunda med en egen erfarenhet. En gång ärvde jag som nybliven VD ett uppdrag av min föregångare, nämligen att vara bisittare vid ledningsgruppsmöten i ett kundföretag och bidra med ett marknads- och kommunikationsperspektiv när så behövdes.

Vid första mötet där jag deltog avhandlades en fråga där det aktuella företaget inte hade lyckats hålla viktiga löften till en kund, och diskussionen blev livlig kring hur man skulle kunna dölja problemet och få kunden att ändå betala fullt ut för en undermålig leverans. Till slut blev jag tillfrågad om min åsikt. ”Varför inte säga som det är?”, sa jag. Mötet blev plötsligt knäpptyst medan alla tittade på stollen som inte begrep någonting av affärslivets realiteter.

Det blev första och sista mötet, som ni säkert förstår.

Kunder gillar inte lögner. Det bekräftas som tur är av otaliga, för att inte säga alla, kundstudier. Men ljugandet har inte förlorat sin roll i näringslivet. Läs några kvartalsrapporter och årsrapporter om du tror något annat.

Kanske, kanske att den snabba nyhetspridning som sker via sociala medier kan bidra till att färre lögner klarar sig från att avslöjas. Eller också har lögnerna helt enkelt begåvats med ännu effektivare media. Den som ljuger får se.

Kommentera