Lars Strömqvist
lars.stromqvist@kundskaparna.com 15 augusti, 2012

Välkommen till grottekvarnen

God fortsättning, om man kan säga så även efter en semester. Det är något med livet som får mig att grubbla över effektivitet så här års.

Efter att ha funderat på Murphy i ett tidigare inlägg så slog det mig att det finns fler intressanta ”lagar” att begrunda. Parkinsons lag, till exempel, från 1955:  ”Arbete utvidgar sig så att det fyller den tid som är tillgänglig för att utföra det.”  Känner du igen dig? Jag tänker omedelbart på de mekanismer som sätter igång när man har en absolut deadline, till exempel för en årsredovisning.

Cyril Northcote Parkinson var från början marinhistoriker och skrev boken om sin lag utifrån sin erfarenhet av den brittiska statsförvaltningen. Med brittisk humor noterade han till exempel att kolonialdepartementet fick fler och fler tjänstemän i takt med att det blev färre och färre kolonier kvar att förvalta.

Boken blev en stor succé. Så Parkinson fortsatte att skriva. Exempel på inkompetens och ineffektivitet saknas som bekant inte i tillvaron. Hans andra lag sattes på pränt med den växande välfärdsstaten som fond och blev nästan lika välbekant som den första: ”Utgifterna stiger till inkomsternas nivå.” Obehagligt relevant, inte sant?

Och så har vi Peters Princip från 1969, fint illustrerad i verkligheten av Tillväxtverkets generaldirektör – inte bara hon, exemplen har varit många de senaste veckorna. Boken är skriven av Laurence J. Peter och Raymond Hull och förebilden kan nog ha varit universitetsvärlden, men vad skiljer sig egentligen från näringslivet?

1: Om tiden och antalet möjliga karriärsteg är tillräckliga, kommer varje medarbetare att klättra till – och stanna på – en nivå högre än han har kompetens för.

2: Med tiden kommer alla jobb därför att innehas av någon som är inkompetent att sköta uppgiften.

Rätt eller fel? Jamen, se dig omkring… Läs gärna serien Dilbert för att inspireras.