Lars Strömqvist
lars.stromqvist@kundskaparna.com 25 september, 2012

Creative destruction

Reklambyråer är kända för sina fantasifulla yrkestitlar: Art director, copywriter, creative director etc. Det tycks också leda vidare till tanken att alla är hårt specialiserade på sina jobb, men så är inte alltid fallet. Med tilltagande ålder och erfarenhet börjar de flesta inse att det är vettigare att forma laget efter vars och ens personliga egenskaper och hur väl man samspelar med kunden/uppdragsgivaren.

Det handlar också, som i all god konsulting, att nästa uppdrag föds i det pågående. Man behöver alltså en mix mellan utåtriktade människor som har förmågan att titta framåt, och litet mer inåtriktade som har förmågan att orka göra saker helt färdiga. Som gammal copywriter vet jag att man får ett kraftigt informationsövertag och med lätthet framstår som den mest pålästa i gruppen. Vilket givetvis riskerar att göra projektledaren överflödig. Där finns alltså förklaringen till att många dubblerar i rollerna som copywriter och projektledare.

Det finns också ett gränssnitt mellan art director och originalare (som man i alla fall sa på min tid) som inte är särskilt definierat. I praktiken tog originalaren över där art directorn hade tröttnat, en högst individuell gränssättning som också möjliggjorde vissa divalater. Fast det ska sägas att praktiskt taget alla art directors som jag har jobbat tillsammans med, har haft stark ansvarskänsla för slutresultatet.

Många tror också på det kreativa mötet, där framför allt AD och copy låser in sig i ett rum och fyller väggarna med idéskisser. Sånt händer, men det är en ineffektiv verkstad och de flesta kommer med tiden fram till att ett sorts stafettarbete fungerar bättre. Någon är bra på att formulera en ny idé, en annan är bättre på att utveckla en befintlig och då kör man i den ordningen och klättrar vidare på varandras idétillskott, mestadels var och en för sig med korta avstämningar.

Det intressanta med detta arbetssätt är att det i stort sett inte syns, ingen verkar göra något vettigt. Och vem vet vad man egentligen gör? Att reklambyråer är svårskötta pastorat kan många chefer vittna om.

Kommentera