Lars Strömqvist
lars.stromqvist@kundskaparna.com 9 november, 2012

Kartlagd in på bara mässingen?

Det skulle egentligen handla om värdet av professionella nätverk. Jag hade börjat gilla LinkedIn, även om man lätt kan konstatera att jag själv har en mycket passiv närvaro. Det är ju en utmärkt idé att fokusera ett nätverk kring den professionella identiteten. Men nu börjar jag undra vad LinkedIn egentligen håller på med.

Det händer att någon skickar en förfrågan till mig om jag vill vara med i hans/hennes nätverk. Det handlar ibland om människor som jag inte har haft kontakt med på många, många år, men jag vet vem det är och svarar kanske ja därför att jag ser det som en trevare om förnyad kontakt.

Emellertid slog det mig att ingen av dessa faktiskt har hört av sig. Märkligt, varför skulle en gammal kompis från 80-talet först vilja ha mig i sitt nätverk och sedan inte göra något?

Sedan visar det sig att andra har fått förfrågningar från mig. Men jag garanterar, inte en enda förfrågan har jag skickat. Det visar sig vid litet rundfrågande att flera har råkat ut för samma sak. Någon har till och med fått mail från bekanta som har tyckt att personen i fråga är litet väl på hugget med nätverksbyggande på LinkedIn, trots att han aldrig har gjort någon förfrågan.

Skriver alltså LinkedIn på eget bevåg förfrågningar från en person till en annan utan att fråga? Jag börjar tro att det är så det fungerar, och om det är en riktig förmodan tar jag tillbaka allt positivt jag har sagt om LinkedIn.

Det finns ju också en enklare nivå av automatiskt nätverkande, där LinkedIn listar massor av människor och säger att jag kanske känner dem och vill vara med i deras nätverk. Det framställs inte som att de uttryckligen vill ha mig i sitt nätverk, utan det är LinkedIn som öppet försöker föra ihop oss. Det kan man ju tycka är OK. Men jag börjar tveka även där.

Märkligt nog brukar jag på något sätt känna hälften av dem, även om det är ytligt. Hur går detta egentligen till? Det är i alla fall inte bara min e-post som scannas av (det dyker upp kontakter som jag har haft för många år sedan men senare raderat – hur det nu kan gå till). Jag kanske aldrig har haft personlig kontakt med en person som föreslås, men jag har sökt dem på Google. Alltså har man koll på mina sökningar. Grannar dyker upp, alltså jämför man våra adresser. Gamla KTH-are dyker upp, alltså jämför man mina examina med andras. Och så vidare.

När jag nu skriver detta framstår detta som ett gigantiskt intrång i min privata sfär. Är det så här det går till när man visar aktieägarna vilken fantastisk tillväxt företaget har?

Du som läser detta, känner du igen dig? Skicka gärna ett mail till mig, lars.stromqvist@kundskaparna.com.

Kommentera