Lars Strömqvist
lars.stromqvist@kundskaparna.com 11 november, 2013

Vem ska bo i kommunens nya stadskvarter?

Många kommuner har visioner om en stadsliknande kärna i centralorten. Det handlar då om täta kvarter med lägenheter i flerfamiljshus och butiker och restauranger i gatuplanet. Detta är lätt att förstå, det skulle kunna bli både attraktivt och trevligt för alla i kommunen, oavsett om de bor där eller ej.

Men vem är det som faktiskt flyttar till sådana bostäder? Kommunerna vill gärna tro att det är barnfamiljerna, med många års god skattebetalningsförmåga framför sig, som attraheras av de nya bostäderna. Och att man på så sätt skulle kunna få en inflyttning av dessa till kommunen.

På sätt och vis är det riktigt, ur kommunens synvinkel. Men bostadsutvecklaren gör klokt i att fundera litet till. Vi vet nämligen efter många studier att huvudmålgruppen för dessa stadsprojekt är övre medelåldringar och pensionärer i närliggande villaområden. Det är på så sätt man också ger utrymmen för de yngre familjerna – de äldre kommuninnevånarnas villor blir lediga att köpa, när de i sin tur köper nya bostadsrättslägenheter. Att barnfamiljer väljer en bostadskarriär i lägenheter är ett fenomen som i stort sett enbart hör till storstäderna.

Att äldre människor är huvudmålgrupper för nya lägenheter innebär givetvis inte att de är den enda målgruppen. Man får ändå boende i de flesta åldrar och familjesituationer – från dem som flyttar hemifrån (om de har råd) till unga sambor till medelåldringar som skiljer sig och behöver en egen bostad. Därtill kommer några enstaka inflyttare från grannkommuner. Och så några få som kan komma precis varifrån som helst, men som ofta nog visar sig vara hemvändare eller har någon annan förankring i kommunen. Men som sagt, nya lägenheter byggs i de allra flesta fall med närboende villasäljare som faktisk huvudmålgrupp. Utvecklar man bostäder med andra målgrupper i fokus kommer resultatet obönhörligen att bli sämre attraktivitet.